Mamma Astrid, Birgitta, Elisabeth Persson föddes den 26 mars 1933 på ett köksbord i en statarlägenhet
på gården Sjörred, (en av gårdarna runt sjön "Stjärnö") barnmorska var mormors väninna "Greta på Soläng"

Tyvärr så fick inte mamma åldras tillsammans med oss utan hon dog i cancer den 25 januari 1990.
Vi hade då vetat om cancern sen september 1989, in i det sista så var hennes inställning att detta
fixar jag, jag är snart frisk igen. Sista julen så vägrade hon att ta emot hjälp hon skulle ha det
precis som vanligt och allt som brukade finnas på julbordet skulle vara med. Det blev en härlig jul
trots allt och det är något man kan minnas med stor glädje. Saknade är så fruktansvärt stor trots att
det gått många år sedan hon dog, för var dag inser jag mer och mer att hon var en fantastisk människa
och hon hade ett stort hjärta som var fyllt av kärlek till alla.

MAMMA JAG SAKNAR DEJ.

 

Men här kommer bilder och minnen från hennes liv som blev ett rikt liv med många vackra minnen.


Mamma fick så fort hon blev stor nog börja hjälpa sin mamma och pappa med diverse
småsysslor på gården som t.ex. mata hönsen.

 

Mammas konfirmationskort.

Mamma som ung på Sjörred

 

Mammas 20-årsdag.

 

Mamma med pappa på Liseberg

 

Mamma cirka 25 år gammal

 

Mamma på shoppingrunda i Borås.

Mamma stod brud den 10 mars 1962, hon var en väldigt vacker brud

 

Den 21 september så döptes jag i Finnekumla kyrka, jag har ju haft turen att få helt underbara
föräldrar och mina minnen av mamma är bara positiva och glada minnen.

Här är jag och mamma på promenad vid radhuslängan där vi bodde när jag föddes.

 

Åsundens is var vi tvungna att testa med min bob som jag fortfarande har kvar.

Här är vi 3 flickor Carlsson i våra fina nationaldräkter,
jag och Anette fick dessa dräkter på våra 18-årsdagar.

Här firar mamma och pappa 25-årig bröloppsdag. Jag och Anette hade beställt tid hos samma fotograf som
tog bröloppsbilderna 25 år tidigare och beställt tid för mamma hos frissan. Efter fotograferingen så bjöd
vi på middag, Vilken dag det blev och dom blev verkligen överraskade och glada.
Även Anders fick vara med på en bild.

Mamma minns jag med stor glädje, även de stunder när vi hade riktiga praktgräl som t.ex hur länga
man fick vara ute med kompisarna, när killen ansågs för gammal för mej, när man ville åka på dans
första gången och man var för ung, när jag inte ville bädda sängen och städa mitt rum.
Jag kommer ihåg att jag tyckte hon var så orättvis och att så skulle jag då aldrig behandla mina barn
hmmm det är precis så jag behandlar Anders. Mamma är lik sin mamma.

Trots att mamma inte finns med oss synligt här på jorden är jag övertygad om att hon vet
vad som händer och sker med oss och att hon håller en vakande hand över oss alla.
Och det går inte en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne.

 

Du är för alltid en del utav mej som polstjärnans ljus i natten.
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dej som en bro över mörka vatten.
Du är för alltid en del utav mej så fjärran men ändå så nära.
En ängel skall bära min hälsning till dej.
Du är för alltid en del utav mej.

Här skiljs våra vägar i livet, den väg vi tillsammans fick gå.
Jag tog aldrig nånting för givet, min saknad känns smärtsam ändå.
Du skänkte mej glädje och skratten, i din värld fick jag komma in.
Du var den lyssnande rösten i natten du gav mej den tid som var din.

Du är för alltid en del utav mej som polstjärnans ljus i natten.
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dej som en bro över mörka vatten.
Du är för alltid en del utav mej så fjärran men ändå så nära.
En ängel skall bära min hälsning till dej.
Du är för alltid en del utav mej.

Här skiljs våra vägar i livet, men du lät mej tidigt förstå.
I stjärnorna står det visst skrivet, Tillsammans för alltid ändå.
När natten så stilla sej sänker finns tystnadens tomhet hos mej,
Och likt den klaraste stjärnan som blänker Så stark är min kärlek till dej.

Du är för alltid en del utav mej som polstjärnans ljus i natten.
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dej som en bro över mörka vatten.
Du är för alltid en del utav mej så fjärran men ändå så nära.
En ängel skall bära min hälsning till dej.
Du är för alltid en del utav mej.

Denna vackra text är skriven av Lars Berghagen.

Här är Finnekumla kyrka där mamma ligger begraven


Och här är hennes gravsten.

 

 

Tillbaka till Familjesidan

 


 

© Marita Simring